let love grow / this time no

Denna dag inleddes med att jag vaknade av en snarkande och dregglande katt i örat, inte så mysigt om ni frågar mig (fast jo, egentligen) men ni djurälskare där ute kan ändock förstå att det finns en charm med det hela.

idag är det en sån där dag där jag, som en helt mänsklig människa känner att världen är emot dig. jag vaknade kl 13. vilket betyder att jag inte kommer att somna ikväll, vilket därefter kommer att betyda att jag kommer ha världen emot mig imorgon också, och vara en halft avliden sengångare på jobbet. ack vad jag lider med mina arbetskollegor redan nu. men det är ju någonting med dessa lediga dagar. man vill gå upp i tid, bara det att man inte gör det. vad gör man för att lösa ett sådant problem?

Okej, jag vaknade alltså kl 13. gick jag upp? nej det gjorde jag ju självklart inte. jag har liksom kokat ihop något i min hjärna de senaste månaderna, att jag måste ligga kvar cirkus en timme i sängen, efter det att jag vaknat. vilket ledde till att jag blev försenad till min fika. stressen flödar och jag ska ta min bil till stan. bilen startar inte. (HELVETE) tänker jag då. sen så la den lilla hjärncellen i min hjärna till med ett extra knäck och jag kom på att vi har en till bil, i garaget.

Trött och jävlig som jag är, springer ned i huset, letar reda på bilnyckeln. springer upp igen. jag glömde låsa ytterdörren, springer ned. kom på att jag glömde mobilen i hallen. springer in och hämtar den. springer till bilen igen. glömde låsa dörren, IGEN! gör om gör rätt så att säga. tar bilen och backar ut från garageporten. åker iväg. 2 minuter senare, FAN. glömde stänga garageporten. åker tillbaka. gör om gör rätt. igen. tar mig till stan. får kärringstopp mitt på parkeringen. sitter och gråter för att jag hatar mitt liv, bilen och tanken som slog mig att jag hade glömt katterna inne i huset när jag åkte.

äsch tänkte jag, dom gör nog ingenting. (det fick jag ju självklart äta upp när jag kom hem, efter en lyckad fika åtminstone) hem kommer jag och är nöjd med de senaste 2h i mitt liv denna dag. öppnar dörren. köket ligger i ruiner. katterna har haft ned dukar, gamla matrester och ja vet inte vad. dags att börja städa. nu är jag klar. och nu är vi tillbaka till nutiden. jag ligger i min säng igen. och vågar inte röra mig, någonting är dömt att hända mig de närmsta timmarna av dagen.

KABOM


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0